dikter

Älskade, att älska dig är obeskrivlig smärta.
Smärtan genomsyrar hela min kropp,
lämnar mig skakande.
Mina tårar vaggar min olyckliga själ till sömns,
mina drömmar är fyllda av längtan efter dig.

Min oroliga själ vaknar till liv av dina leenden,
min skakande kropp tröstas av dina ord.





Du sa att du älskar mig, men menade du vad du sa?

Du sa att det skulle ordna sig men blev aldrig bra.

För dej ska jag leva för dej ska jag dö.

I helvete i himmel i sol och i snö.

Dina ögon kan tindra, dina läppar kan le.

Men kyssen jag önskar kommer du aldrig att ge.

Jag tog mina minnen och gav mig av,

jag reser mot min längtan, och jag reser än i dag.



En liten flicka i världen ensam står,
hennes hjärta är fullt av blödande sår.
Ångesten i bröstet tynger henne hårt,
hon vill vara lycklig, varför är det så svårt?

... Hennes kinder är våta av salta tårar,
hon vet hur mycket hårda ord sårar.
Hon var en gång ett barn som ofta log,
nu är det många år sedan hennes leende dog.
Flickans liv är längre ingenting värt,
Hon har förlorat allt som hon höll kvar.
Hennes dagar är fyllda av låtsad glädje o panik,
Nätterna är fulla av gråt o kvävda skrik.
Hon undrar om livet blott är ett spel,
varför måste allt kännas så fruktansvärt fel?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0